Min man och jag rakade våra huvuden under vår bröllopsceremoni – när jag avslöjade den verkliga anledningen under min skål, blev våra gäster fullständigt tysta innan de brast ut i gråt.

"Idag ville vi inte göra något flashigt. Vi ville göra något uppriktigt. Något som talade om oss, om vad vi har gått igenom och om vad vi är villiga att möta tillsammans."

När jag förklarade den verkliga anledningen till vårt beslut på den lyckligaste dagen i våra liv, blev rummet så tyst att man kunde höra snyftningar här och där. Varje ord tycktes bära en annan tyngd. Gästernas ansiktsuttryck förändrades gradvis: från förvåning till förståelse, och därifrån till en känsla som fyllde rummet helt.

Anledningen var personlig, intim och djupt betydelsefull för oss. Det var inte en modefluga, en extravagans eller bara en teatralisk gest. Det var vårt sätt att hedra en hård utkämpad kamp, ​​att visa enighet och att komma ihåg att sann kärlek inte bara firar glädje utan också följer oss genom de tuffaste tiderna.