Hon var Matilda – Claires identiska tvillingsyster, en syster som hade separerats från Claire redan vid födseln och sedan försvunnit in i fosterhemssystemet. Under alla dessa år hade ingen av systrarna vetat att den andra existerade.
Det som först hade verkat vara ett mirakulöst återseende förvandlades därför till något mycket mer komplicerat. Mysteriet bakom kvinnan på bilderna var löst, men det innebar också att familjen tvingades möta den verklighet de hade försökt överleva i ett helt decennium: Claire hade verkligen dött, drunknad tio år tidigare.
Ett DNA-test bekräftade senare att Matilda och Claire verkligen var biologiska tvillingsystrar. Det fanns inte längre något tvivel.
Men nu stod familjen inför en helt annan fråga: vad gör man när en person som ser exakt ut som någon man förlorat plötsligt står framför en?
Till slut tog familjen med sig Matilda hem så att hon för första gången kunde träffa barnen vars existens hon aldrig ens hade känt till. För barnen var mötet både vackert och smärtsamt. Matilda kunde inte ersätta Claire, och ingen förväntade sig att hon skulle göra det. Hon var inte deras förlorade mamma.
Hon var en helt egen människa – en syster som Claire aldrig hade fått chansen att växa upp med och en kvinna som själv hade förlorat en hel livstid av familjeband utan att ens veta om det.
