– Innan vi gick till parken på söndagen. Pappa sa: ”Snälla, berätta inte. Jag ska fixa det. Ge mig bara lite mer tid.” Han stod på knä, som när jag säger förlåt.
Mitt hjärta stannade nästan.
Jag tittade på Liam.
Hans ansikte hade blivit helt vitt.
Marcus satt orörlig i stolen.
Ingen av dem förnekade det.
Jag skickade iväg Chloe för att leka med de andra barnen och vände mig sedan mot min man.
– Berätta vad vår dotter såg.
Liam skrattade nervöst.
– Barn säger konstiga saker ibland.
Men förklaringen var för svag. Den gjorde bara allt ännu mer oroande.
En fruktansvärd tanke slog mig.
Hade Liam varit otrogen med Marcus?
Innan mina rädslor hann ta över mig sa Marcus:
– Det handlar inte om det.
Hans röst var allvarlig.
Han reste sig, gick fram till Liam och lade handen på hans axel.
– Du måste berätta för henne.
– Snälla, Marcus… viskade Liam.
Marcus skakade på huvudet.
– Nej. Sarah förtjänar sanningen. Hon måste höra den från dig.
Rummet blev helt tyst. Liams mamma höll handen framför munnen.
– Vad det än är, sa jag, vill jag höra det från min man.
Liam blundade.
