Vad många inte vet är att det finns ett vetenskapligt namn för vad vi känner när vi ställs inför den här typen av bild.
Det kallas pareidolia : den mänskliga hjärnans naturliga tendens att känna igen bekanta former
– ansikten, silhuetter, djur
– i slumpmässiga element som moln, lågor eller ljusreflektioner.
Det är samma mekanism som får dig att se en kanin i ett moln en sommareftermiddag, eller ett ansikte i kvistarna på ett gammalt parkettgolv.
Vår hjärna älskar att skapa mening där det kanske inte finns någon.
Och ärligt talat? Det är bland det mest mänskliga som finns.
