Han väntade tills alla hade gått, låste ytterdörren och tog fram glasen först då.
När vår dotter Emily var sexton år gammal kom hon in i köket en kväll och tog tag i flaskan.
"Får jag lukta på den?" ...frågade hon.
Victor ryckte den nästan ur händerna på henne.
”Rör aldrig den där igen!”
Emily ryggade tillbaka, skrämd.
Jag hade aldrig hört honom tala till henne i den tonen.
Det var den första kvällen jag undrade om flaskan innehöll något annat än vanlig alkohol.
Åren gick, men ritualen förblev densamma.
En gång i månaden fick Victor ett litet paket med posten.
Han tog genast ner det i källaren och kom upp igen med en full flaska utan etikett.
Varje gång jag frågade vem som hade skickat paketet svarade han att det kom från en gammal vän.
Men så fort jag föreslog att vi skulle bjuda hem vännen på middag bytte Victor samtalsämne.
En kväll bestämde jag mig för att inte dricka.
När Victor lämnade köket en stund tömde jag innehållet i glaset i en blomkruka.
Nästa morgon hade växtens blad svartnat.
Mina händer började darra.
Den dagen ägnade jag timmar åt att läsa på om långsamt verkande gifter.
Jag tänkte tillbaka på alla gånger jag känt mig utmattad, yr eller illamående på kvällen.
Kunde drycken vara orsaken?
Men varför skulle min man vilja skada mig?
Victor hade alltid varit omtänksam.
