Victor hade dock aldrig glömt. Han hade hittat en specialist, i hemlighet beställt hennes medicin för årtionden och hällt den i en vanlig flaska så att hon inte skulle vägra att ta den.
I sitt eget glas? Enkel, bitter fruktjuice.
Så att han aldrig skulle lämna henne ensam.
Hans brev löd: * "Jag var beredd på att du skulle hata mig en dag, förutsatt att du fortfarande levde den dagen."*
Varje kväll klockan 21 ställer hon ytterligare två glas på bordet – och lyfter sitt eget mot den tomma stolen mittemot henne.
