Personalen berättade allt.
De berättade hur gorillan hade stannat vid hans sida.
Hur han hade försökt få kontakt med David.
Och framför allt hur han hade slagit på stängslet och larmat personalen.
David blev tyst.
Tårarna började rinna nerför hans kinder.
Han hade alltid sett Kito som ett djur han hade ansvar för.
Nu insåg han att relationen hade blivit något mycket större.
”Han visste att något var fel”, viskade David.
När David några dagar senare återvände till djurparken fick han träffa Kito igen.
Han stod på andra sidan stängslet.
Kito såg honom direkt.
Gorillan gick långsamt fram.
David lade handen mot glaset.
Kito gjorde samma sak på andra sidan.
De stod så en lång stund utan att röra sig.
David log.
”Du räddade mig, kompis.”
Kito svarade inte, förstås.
Men han stannade kvar.
