Emma höll ut i ytterligare tre sekunder innan hon kastade sig in i högen.
Jag skrattade mot någons hår.
"Ni tre krossar mig."
"Det är bra," mumlade Emma.
Tydligen hade hämnden äntligen kommit.
***
Hemma låg mammas brev på köksbänken.
Han hade läst varje ord.
Ändå behövde jag inte ge henne sista ordet.
Flickorna försvann in i gästrummet.
Sedan hördes ljud av saker som kolliderade.
"Vad gör de?"
"Inga frågor!" ropade Sophie.
En minut senare marscherade de tillbaka med tre fula plastkorgar för tvätt.
Den blekta markören syntes fortfarande under luggarna.
E.
G.
S.
Emma log.
"Tydligen är pappa en ackumulator."
Grace tappade min gamla basebollkeps i sin.
Sophie hittade en liten strumpa och höll den triumferande.
Jag började skratta.
Mamma hade trott att de där tre flickorna skulle kosta mig min framtid.
Tjugo år senare satt de på golvet i mitt vardagsrum och bråkade om vem som brukade få lägga sig i vilken korg.
Grace klappade på mattan bredvid sig.
"Kom och sätt dig, pappa."
Jag tittade en gång på mammas brev.
