Läkaren som höll min hand! En berättelse om förlust, läkning och hopp!
Under intensivvårdsavdelningens sista timmar höll en lugn närvaro henne på jord. Dr. Aris var Elenas tysta sällskap. Hon tog hennes hand och sa: ”Håll ut.
Ge inte smärtan segern.”
De kommande månaderna var fyllda av sorg och ånger.
Vissa dagar kunde Elena inte ta sig ur sängen; andra gånger gick hon ut bara för att visa att hon kunde.
Hon gick till en stödgrupp för sorg och påbörjade små ritualer.
Hon planterade sin sons favoritblommor och skrev brev till honom om de saker han aldrig skulle få se igen.
