Det som gör den här berättelsen så gripande är att den talar till alla som någonsin upplevt en syskon- eller familjefejd.
De där banden vi trodde skulle vara för evigt, de där löftena som givits högt utan att föreställa oss att de en dag skulle vackla.
Livet har detta grymma sätt att pröva även de mest uppriktiga löftena.
Och ändå finns Diana kvar.
I det kollektiva minnet, i de värderingar som William och Harry upprätthåller på sitt eget sätt, i hur de ser på sina egna barn.
Hennes kärlek, oerhörd och orubblig, fortsätter att resonera – även genom tystnaderna.
Frågan som dröjer sig kvar, söt och melankolisk: tänk om detta löfte en dag skulle hitta tillbaka till hjärtat?
En mors kärlek bleknar aldrig riktigt
– den väntar tålmodigt på att hennes barn ska återvända till varandra.
