Frank hade aldrig riktigt bestämt vem som förtjänade en fastighet.
Han hade bestämt sig för vem som kunde anförtros minnet av en familj efter att familjen själv glömt vad som betydde något.
Daniel trodde att hans pappa hade lämnat ett hus till mig.
Meredith trodde att Margaret hade valt mig framför sina egna barn.
Ett tag trodde till och med jag att arvet var en belöning för tre års vård.
Men ingen av oss förstod sanningen.
Frank lämnade mig inte hos Gull Lake för att jag hade tagit hand om honom.
Han lämnade det till mig eftersom jag, långt innan någon visste att det skulle finnas ett arv värt att slåss om, redan hade tagit hand om det enda som alla andra trodde att de ägde.
Och det var hemligheten Margaret hade sett först.
Sjöhuset hade aldrig behövt en arvinge.
Den behövde en väktare.
