För århundraden sedan skulle någon ha kallat det en natthäxa, men känslan är i stort sett identisk.
Detta avslöjar något viktigt om det mänskliga sinnet.
Den biologiska delen – hur hjärnan snedvrider medvetandet och muskelkontrollen – är densamma för alla.
Men tolkningen av upplevelsen härrör från kultur, uppfostran och tro.
Människor som tror på andar tenderar att ha mer livfulla och skrämmande episoder.
De som känner till vetenskapen är mindre rädda och minns upplevelsen annorlunda.
Sömnparalys är inte bara en egenhet i hjärnan.
Den uttrycker de rädslor, berättelser och sociala attityder som vi hyser.
En tillfällig funktionsstörning i hjärnan kan snöbollsformigt utvecklas till en helt naturlig upplevelse som känns helt verklig och djupt personlig.
