Min dotter såg sin döda mors gamla huvudbok och brast ut i skratt: "Du betalade för allting, det kan inte finnas något där." Sedan kastade hon den i papperskorgen mitt framför mig. Jag väntade, hämtade den utan att säga ett ord och gick till banken; minuter senare upptäckte bankchefen att någon redan hade försökt flytta det som fanns gömt bakom det där kontot.

Jorden på min frus grav var fortfarande fuktig, och den mannen ville redan kontrollera mitt arv.

Jag log som en trött gammal man.

—Vi får se senare.

Jag körde direkt till Banco Metropolitanos huvudkontor på Paseo de la Reforma.

Jag bad att få tala med Jorge Medina, chef för private banking och en gammal bekant till mig.

Jag placerade anteckningsboken på hans skrivbord.

– Jag vill veta vad som finns här.

Jorge tog den. Först rynkade han pannan. Sedan läste han kontonumret.

Färgen försvann från hennes ansikte.

Han reste sig upp, låste dörren, drog ner persiennerna och tittade i anteckningsboken igen som om han just hade hittat en bomb.

—Arturo… var fick du tag i den här?

– Den tillhörde Lucia.

Hennes händer började darra.

– Lämna inte det här kontoret.

-Därför att?

Jorge svalde.

—För det här är inte ett vanligt sparkonto.

Och om du precis hittade den där bankboken idag har vi ett mycket allvarligt problem.

Han lyfte luren, men innan han ringde tittade han på mig med genuin rädsla.

—Jag måste meddela myndigheterna. Nu.

I det ögonblicket förstod jag att Lucia hade tagit med sig en stor hemlighet till graven.

Vad jag inte visste då var att den här hemligheten skulle förstöra min egen familj.

DEL 2