I handlingen stod det att den var vår.
Det enda ordet var hela lektionen.
Vår.
Två personer hade köpt den. Två personer hade underhållit den.
Två personer hade bidragit till den, även när bidragen såg olika ut på pappret.
Båda spelade roll.
Efter middagen följde jag mamma tillbaka till hennes rum.
Hennes rum.
På första våningen, mittemot badrummet, med fönster som vetter mot trädgården.
Hon stannade vid dörröppningen.
"Sara?"
"Ja?"
"Det skulle alltid gå bra för dig."
"Vad menar du?"
"Även när du var liten listade du alltid ut vad som var sant och sa det sedan."
"Det gör du också."
"Inte som du."
"Du sa åt Gabriel att inte göra det igen."
"Det var lätt."
Hon log svagt.
"Det du gjorde ikväll tog nio år."
Jag förstod precis vad hon menade.
"Godnatt, mamma."
"Godnatt."
