Allt jag minns var att jag satt där och gnuggade händerna för jag kunde inte få dem att sluta skaka.
Till slut tog jag fram telefonen för att ringa Mia, min styvmors dotter. Jag är inte ens säker på varför jag ringde henne först, men jag antar att jag bara behövde höra en bekant röst mitt i kaoset jag befann mig i.
Hon svarade efter två ringsignaler.
Sedan sa hon samma sak som hon alltid sa när vi pratade om hennes mammas hälsa.
”Säg bara till när det är över.”
