Erik stirrade på pappret, helt stum av chock. Världen gungade under hans fötter och det sög till i magen.
De fyrtio år de hade levt tillsammans – alla skratt, alla resor till sommarstugan, nätterna då de höll om varandra när de var sjuka – svepte förbi i hans huvud som en skoningslös film.
Var allt detta byggt på en lögn?
Älskade hon honom ens på riktigt, eller var han bara en trygg och bekväm hamn när hon inte kunde få den hon egentligen ville ha?
Känslorna slet itu honom med full kraft.
Ilska, svartsjuka, förvirring och en bottenlös sorg vällde upp på samma gång.
Kände hon inte sann kärlek till honom?
Var deras äktenskap bara en lång kompromiss i tystnad?
Erik kände sig lurad på sitt eget liv.
Han ville skrika, kasta brevet i väggen och hata henne för den hemlighet hon hade burit på.
Men i nästa sekund skiftade känslorna.
När han såg på fotografiet av den unga Karin, och tänkte på hennes smärta under sjukdomstiden, fylldes han av en djup medömkan.
Hon hade burit på en enorm sorg i hemlighet nästan hela deras äktenskap.
Hon hade älskat honom på sitt sätt, men en del av hennes själ hade alltid varit kvar i det förflutna.
Det svåra mötet
