Då bestämde sig Erik.
Trots att hjärtat värkte, trots att hans stolthet skrek emot det, ville han göra sin frus sista vilja.
Om det var det som krävdes för att få ett avslut, så skulle han göra det.
Dagen efter satte han sig i bilen och körde till den adress som stod på baksidan av fotografiet – en liten, stillsam gata i en grannstad.
Han klev ur bilen med darrande ben.
Efter en lång tvekan tryckte han på dörrklockan.
Dörren öppnades av en äldre man med grånat hår och trötta, rynkiga ögon.
Det var Lars.
