Jag höll på att slänga ut soporna när jag hörde en kraftig smäll bakom Davids staket.
Sedan ropade någon:
"Plan Röd!"
Varje barn rörde sig direkt.
Jag tittade genom en glipa i staketet.
David var på uteplatsen.
Emma var redan bredvid honom.
Ett barn ringde räddningstjänsten.
En annan öppnade en plastväska som innehöll medicinska dokument, medicininformation, försäkringskort och instruktioner för nödsituationer.
En annan låste upp yttergrinden.
De yngsta barnen stod kvar exakt där de hade blivit tränade att stå.
Ben hade tårar i ansiktet, men han rörde sig inte.
Ingen frågade vad man skulle göra.
De visste redan.
Jag klättrade över staketet och skyndade mig mot dem.
När ambulanssjukvårdarna anlände tittade en på Emma.
"Har du gjort det här förut?"
Hon nickade.
"Tre gånger."
Sedan sa ambulanssjukvårdaren, nästan för sig själv:
"Din far tränade dig för det här."
Emma svalde.
"Han tränade oss för efteråt."
De orden stoppade mig.
När David fördes bort gled Emmas medicinska mapp ur hennes händer.
Jag böjde mig ner för att hjälpa till att samla ihop sidorna.
Ett ark löd:
