"Vi har varit gifta i tjugosju år.

Du är fortfarande hemsk på att ljuga."

Innan jag hann svara ropade någon från andra sidan staketet.

"Det ser ut som att du får en rejäl skörd."

Vår granne Monica stod där och kikade genom grenarna.

Hon var runt femtio och såg på något sätt alltid perfekt klädd ut, även när hon arbetade i trädgården.

Monica hade känt Daniel långt innan jag gjorde det.

De hade vuxit upp runt samma människor och hade tydligen dejtat kort när de var unga.

Daniel berättade om det för mig för flera år sedan när Monica ärvde sina föräldrars hus bredvid och flyttade tillbaka till grannskapet.

Jag hade aldrig brytt mig.

Vad som än hände mellan dem hade varit forntida historia.

Några minuter senare körde en vit skåpbil in på Monicas uppfart.

En ung man steg ut med en verktygslåda.

Han hade besökt platsen flera gånger den sommaren.

”Din rörmokare är tillbaka”, sa jag.

Monica tittade mot honom.

"Det är vad som händer med gamla hus. Något går alltid sönder."