"Ingenting. Rummet är vackert.
Du gjorde något fantastiskt."
Ändå ville han inte titta på mig.
Jag drog undan gardinerna.
”Kommer du ihåg utsikten? På vår smekmånad stod du här och sa att du aldrig sett något vackrare.”
"Jag minns."
Sedan harklade sig Jeffrey.
"Jag ska skaffa ett annat rum."
Jag vände mig om.
"Vad?"
"Jag hämtar en längre ner i korridoren.
Jag har varit rastlös på sistone och har vridit runt på natten.
Jag vill inte störa dig."
Jag stirrade på honom.
"Jeffrey, det här är vår tjugonde årsdag."
"Det är bara för att sova.
Vi kommer fortfarande att äta middag.
Vi kommer att tillbringa dagen tillsammans."
"Dagen?"
Något kallt lade sig inom mig.
"Du vill inte sova bredvid mig."
"Det är inte vad det här är."
"Vad är det då?"
Han tittade äntligen på mig.
"Jag kan inte förklara just nu. Snälla, lita på mig."
Sedan hämtade han sin resväska och gick ut.
DEL 2
